Terry Goodkind

Om enskilda sf-/fantasyförfattare och -verk

Re: Terry Goodkind

Inläggav Peak » tor 03 feb 2011, 01:50

I och med att jag lyssnar på Goodkind (och Jordan osv) som ljudböcker så har jag för övrigt försöka analysera ifall alll denna extrafyllnad av text som gör att böckerna blir tegelstenar egentligen hjälper boken eller inte. Och jag tycker att de inte gör det. Speciellt illa blir det när man lyssnar på ljudböckerna eftersom handlingen riktigt sniglar sig fram. Fantasin hjälper en väldigt mycket när man läser en bok på 200 sidor att man nog inte behöver all extra utfyllnad som gör att boken blir 700 sidor.

Skulle vara intressant ifall nåt ljudboksförlag skulle ge ut en förkortad version av de här böckerna, för att se om de fungerar bättre som 8-9 timmar istället för 40-50 timmar. Vanligtvis är jag emot förkortade böcker, men ibland fungerar det. Jag gissar att detta skulle vara ett sådant tillfälle.
Peak
Fan
 
Inlägg: 94
Blev medlem: mån 11 dec 2006, 17:26

Re: Terry Goodkind

Inläggav Sheriffen » tor 03 feb 2011, 08:58

Ljudböckerna från det numera av Bonniers uppköpta och därför inkorporerade ljudboksförlaget Iris brukade vara förkortade, möjligen med den av dig efterlysta effekten (svårt för mig att bedöma, för jag nyöversatte förkortningarna). Detsamma gäller förstås Det Bästas utgåvor, men de utger ju såvitt jag vet inga ljudböcker och mycket sparsamt med tegelstens-fantasy som utkommer i 511 volymer per serie. Sådant utgav förresten inte Iris heller, de var mer inne på thrillers och annan populärlitteratur utan fantastiska inslag.

Annars är en sak som rent generellt, utan att peka ut någon särskild författare här, irriterar mig mycket med väldiga, enorma, oändliga fantasyserier att ramhandlingen ibland står absolut blickstilla i fem, sex, sju volymer på vardera 800 eller 900 sidor, typ.

Alltså, i den här världen pågår till exempel ett väldigt krig mellan det goda och det onda (mycket vanligt upplägg, som bekant - i själva verket så vanligt att det gäller 100% av de här böckerna), men för att serien ska kunna hålla på i evighet ägnas massor av volymer åt smärre intrigtrådar där något särskilt problem ska lösas och så ägnar man 900 sidor åt att lösa det problemet, men lösningen påverkar på intet sätt styrkeförhållanden eller några omständigheter alls i ramhandlingens pågående krig, och det påverkar inte något annat i ramhandlingen heller. Den där volymen är så att säga en fristående berättelse som handlar om samma gestalter som verket i helhet, men som i övrigt inte har mycket med det att göra.

Kanske allra mest talande som exempel på det här var en fantasyserie där jag översatte ett antal volymer (nu pratar jag inte om Terry Goodkinds fantasyserie) innan jag gav upp med den också och där de ungefär trehundra sista sidorna i en volym ägnades åt att i mycket närgången detalj beskriva ett väldigt, gigantiskt, enormt, världsomvälvande slag.

Men när slaget var över hade absolut ingenting hänt förutom att ett antal faktiskt helt oviktiga, anonyma, aldrig namngivna soldater strukit med.

Alla huvudkombattanter fanns kvar, styrkorna var fortfarande jämbördiga eftersom exakt lika många oviktiga, anonyma soldater hade stupat på båda sidor och hur många dussintals delar i serien som därefter ägnades åt en handling som aldrig fördes framåt en centimeter vet jag inte, eftersom jag slutade översätta den.

Kör hårt,
Sheriffen
Senast redigerad av Sheriffen tor 03 feb 2011, 23:30, redigerad totalt 3 gånger.
Sheriffen
BNF
 
Inlägg: 4395
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 02:50
Ort: Athen/Stockholm

Re: Terry Goodkind

Inläggav Pelotard » tor 03 feb 2011, 11:14

Hm, man undrar vad karln gör med ett uttalande som detta, och resonemangen runt omkring:

"All knowledge about the world comes from the world itself. Before a child can distinguish objects, he must first perceive them, which is the axiomatic concept existence, followed by grasping the next axiom, identity."

De senaste tjugo-trettio åren har man ju kunnat visa att en hel del saker är "hårdkodade" i den mänskliga hjärnan - även nyfödda väntar sig att överdelen på en pinne ska sitta ihop med underdelen även om mitten är dold för dem, vi imiterar ansiktuttryck från födseln vilket visar att vi är födda med igenkänningsrutiner för ansikten (och dessutom med ett begrepp om hur vi själva ser ut), osv. Samt dessutom att något som särskiljer människan från andra primater är just den ovanligt utvecklade förmågan till altruism och samarbete.

Men har man en filosofi från trettiotalet kanske man inte tar så hårt på de senaste rönen?
Pelotard
LoC-skribent
 
Inlägg: 34
Blev medlem: sön 31 okt 2010, 11:24

Re: Terry Goodkind

Inläggav Sheriffen » tor 03 feb 2011, 16:11

Pelotard skrev:Hm, man undrar vad karln gör med ett uttalande som detta, och resonemangen runt omkring:

"All knowledge about the world comes from the world itself. Before a child can distinguish objects, he must first perceive them, which is the axiomatic concept existence, followed by grasping the next axiom, identity."

De senaste tjugo-trettio åren har man ju kunnat visa att en hel del saker är "hårdkodade" i den mänskliga hjärnan - även nyfödda väntar sig att överdelen på en pinne ska sitta ihop med underdelen även om mitten är dold för dem, vi imiterar ansiktuttryck från födseln vilket visar att vi är födda med igenkänningsrutiner för ansikten (och dessutom med ett begrepp om hur vi själva ser ut), osv. Samt dessutom att något som särskiljer människan från andra primater är just den ovanligt utvecklade förmågan till altruism och samarbete.

Men har man en filosofi från trettiotalet kanske man inte tar så hårt på de senaste rönen?


Det du citerar är mycket riktigt en ogenomtänkt floskel hämtad ordagrant från Ayn Rand.

Förutom din invändning så kan man ju konstatera att Ayn Rand trots sin teori om att det mänskliga medvetandet vid födseln är tabula rasa tydligen ansåg att sagda medvetande redan vet vad "begrepp" ("concepts") är för något och att samma mänskliga medvetande så att säga vet precis hur det ska skilja på olika "föremål" ("objects") och därför dela upp världen på precis samma sätt som alla andra människor gör.

Poängen är att det här synsättet redan på Ayn Rands tid var lika föråldrat och primitivt som den ptolemaiska världsbilden. Det hon kom med var ju inte någonting nytt, bara någonting som av goda skäl förkastats någon gång strax efter Aristoteles, som dock var den enda filosof hon själv läste och med förbluffande omsorg grundligt missförstod.

Hennes utläggningar om Aristoteles är förresten riktigt, riktigt lajbans för den som faktiskt har läst Aristoteles. Men det kan vi ta en annan dag, för jag har för mycket jobb i dag.

Men man kan lätt få intryck av att Ayn Rand hade läst Aristoteles i någon politiskt korrekt, tillrättalagd översättning i sitt hemland, det sovjetiska Ryssland. Så var inte fallet dock, hon hade läst honom i vederhäftig engelsk översättning, men helt enkelt inte begripit ett enda dugg.

Hon slår mig uppriktigt sagt som en av de dummaste (och obehagligaste, för den delen) människor i världshistorien som lyckats skriva och få ut böcker, så detta senare är ändå anmärkningsvärt.

Kör hårt,
Sherrifen
Sheriffen
BNF
 
Inlägg: 4395
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 02:50
Ort: Athen/Stockholm

Föregående

Återgå till Författare och böcker

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare