Guy Gavriel Kay

[Thomas Andersson]

Någon som läst något av denne kanadensare och vill ge ett utlåtande? Jag sitter här med The Lions of Al-Rassan men eftersom jag har en viss aversion mot böcker som börjar med ett personregister drar jag mig för att ge mig på den... dessutom har jag egentligen inte tid att läsa annat än för skolan. Men ändå, det pratas ganska sällan om herr Kay och det vore roligt att höra några omdömen.

[jophan]

Oh, jag skulle kunna skriva många tusen ord. Han har drivit alltmer från klassisk fantasy mot den historiska romanen för varje bok, vilket inte är en dålig sak. Allt han har skrivit efter Fionavarböckerna är bra, en del av det är absolut lysande. The Lions of Al-Rassan är väldigt nära lysande. Han är en klassisk berättare, som gärna predikar humanism och tolerans, men inte väjer för att livet är grymt. Man får inte vara allergisk mot ett visst mått sentimentalitet om man ska läsa Kay.

Men han skriver fantastiska, engagerande, intelligenta böcker. En av de bästa fantasyförfattarna de senaste trettio åren, alla kategorier. Han höjer sig milshögt ovanför standardtrams som Goodkind, Eddings med fler. Läs!

[Skäggmonstret]

Jag håller med Jophan. Det var ganska länge sedan jag läste TLoA-R, men jag vill minnas att jag tyckte att den även var en språklig njutning. Han var svagare i The Fionavar Tapestry, men det var ju då det.

[Johan_L]

Japp.

Jag gillar allt han har skrivit, men jag kan förstå dem som inte gillar Fionavar Tapestry. Lions och Sarantium hör till det bästa som har skrivits i genren.

Kuriosa: GGK är en av skurkarna i Åke Ohlmarks Tokiens arv, där han utgör en del i den "kanadensiska kamarillan" (i Tolkiens arv tycker Ohlmarks fortfarande om Tolkien - det är Kay och Christopher Tolkien han ogillar.)

[Skäggmonstret]

Jag gillar allt han har skrivit, men jag kan förstå dem som inte gillar Fionavar Tapestry.

Jag kanske ska förtydliga mitt uttalande och säga att jag inte ogillar The Fionavar Tapestry, men den kan inte alls mäta sig med Lions.

[jophan]

Kays senaste är jag riktigt spänd på. Jag gillade The Last Light of the Sun, men tyckte nog ändå att han började fastna i ett spår, så när jag läste att Ysabel utspelar sig i samtiden blev jag glad.



Recensioner och synopsis gör mig än mer nyfiken:

http://www.ysabel.ca/ - Flashvarning
http://www.sfreviews.net/ysabel.html
http://www.greenmanreview.com/book/book_kay_ysabel.html

[J-h:n]

Kays senaste är jag riktigt spänd på.

Den kom just in till SF-bokhandeln och jag har precis plockat ett ex (Penguin US ville inte skicka förhandsex till Europa och Simon & Schuster UK hade inga). Här John Clutes recension:

http://www.scifi.com/sfw/books/column/sfw14749.html

[jophan]

Här har det hänt saker sedan sist. Jag läste Ysabel, och även om jag tycker att det är roligt att Kay provade på något nytt så blev inte resultatet imponerande. Habilt, men inget märkvärdigt. Jag misstänker att han inte är nöjd själv med den, den griper aldrig tag i läsaren och jag tror inte att den funkar så bra som ungdomsroman heller.

Senast har jag läst Under Heaven, en mer traditionell Kay-roman, i det att det är en huvudsakligen realistisk berättelse om en faktisk historisk period, fast förklädd till fantasy.



I detta fall handlar den om Tangdynastins Kina vid mitten av 700-talet, närmare bestämt om de händelser som ledde fram till An Shi-upproret*. Den var bättre, men jag kan inte låta bli att tycka att Kay har nått vägs ände med den här typen av roman. Lite sentimentalitet, lite cynism, lite "se människan bakom legenden". De är lite som vilka historiska romaner som helst. Jag förstår Kays fascination för denna period i Kinas historia, men inte vad denna roman har att tillföra. Läsvärd men inte mer än så.

Eller så är det jag som har vuxit ifrån Kay. Det vore ju synd i så fall.

* Läs mer på http://en.wikipedia.org/wiki/An_Shi_Rebellion , fast då får du spoilers.

[Merry]

Läsvärd men inte mer än så.
Eller så är det jag som har vuxit ifrån Kay. Det vore ju synd i så fall.

Eftersom Kay skriver nästan samma historia hela tiden, så är det nog så att man växer ifrån honom genom att läsa honom. Men Under Heaven hade ju en oväntad plot point för att vara Kay: <rot13> Ra ni zägerffrean öireyrire. Qrg une qr vagr twbeg gvqvtner. </rot13> ;) (Viss ironi kan skönjas, ja.)

[jophan]

<rot13> Ra ni zägerffrean öireyrire. Qrg une qr vagr twbeg gvqvtner. </rot13>

Det tänkte jag inte på, det är så länge sedan jag läste de tidigare romanerna. Men då så, då sker det ju utveckling i hans skrivande! ;)