Sams debutnovell

[Sheriffen]

Jag har köpt en komplett samling Häpna! från SAAM och när jag bläddrade på ren måfå hittade jag Sams debutnovell, "Den åttonde", i nr 9, 1959. Jag tycker utan omsvep att han måste ursäktas den; han var bara arton år. Det som kanske mer förvånar är att redaktionen valde att publicera den, eftersom den intrigmässigt är ett rent plagiat på Ray Bradburys "Dark They Were, and Golden-Eyed". Och på A. E. van Vogts novell där en människa förvandlats till marsian i slutraden. (Oklart vem som plankade vem av Bradbury och van Vogt, men även den senare skrev en hemskt mycket bättre novell med den här intrigen än Sam Lundwall och hur som helst vågar jag misstänka att de båda kanonerna kom på idén var och en på sitt håll, medan det känns troligare att den artonårige Sam hade läst dem bägge).

Den här meningen ur novellen tycker jag förtjänar viss klassikerstatus:

"Kaptenens röst var hård som raketens skrov."

Gosh wow oh boy oh boy, liksom.

Fast notera vad jag sa, den här novellen kan inte läggas Lundwall till last. Han var mycket ung. Han kom att skriva ofantligt mycket bättre saker i vuxnare ålder.

Kör hårt,
Sheriffen

[Martin Andersson]

Den här meningen ur novellen tycker jag förtjänar viss klassikerstatus:

"Kaptenens röst var hård som raketens skrov."

Gosh wow oh boy oh boy, liksom.

Ja jösses!
Men det är ändå inte värre än vad som ligger och skräpar i mina egna skrivbordslådor... :oops:

Fast notera vad jag sa, den här novellen kan inte läggas Lundwall till last. Han var mycket ung. Han kom att skriva ofantligt mycket bättre saker i vuxnare ålder.

Sannerligen! Nu blev jag sugen på att läsa om Uppdrag i universum.

[john-henri]

A. E. Van Vogts novell var "Enchanted Village", originalpublicerad i Other Worlds, juli 1950.

Ray Bradburys "Dark They Were, and Golden-Eyed" originalpublicerades i Thrilling Wonder Stories, augusti 1949.

Nu tycker jag kanske inte att de båda novellerna är så lika varandra att man absolut nödvändigt måste förutsätta ett sammanhang. Men i så fall var hur som helst Bradbury först, med såpass bred marginal att det inte kan råda någon tvekan.

Nånstans känner jag att det kliar i fingrarna att publicera fler klassiker i Nova. Vad tycker läsarna?

John-Henri

[Svensson]

Nånstans känner jag att det kliar i fingrarna att publicera fler klassiker i Nova. Vad tycker läsarna?

Med "klassiker" menar du då riktigt gammel-gamla saker, guldåldersnoveller och äldre?

Vi inom sf tenderar ju annars att kalla allt som har några år på nacken för klassiker. (Fem år gammal = modern klassiker osv.)

[john-henri]

Fast den uppfattningen delar jag inte.

Inom sf tycker jag föralldel att det finns verk från 1970-talet som med viss rimlighet kan kallas klassiska. Men jag är benägen att avstå från att än så länge säga så om det som originalpublicerats under de senaste 30 åren.

John-Henri

[Svensson]

(Inte jag heller gillar överutnyttjandet av klassikerbegreppet, ifall det inte framgick.

Det var något Mårtensson sa, det där om "en bok man minns efter fem år är en modern klassiker, en man minns efter 20 år är en gammal klassiker, och en man minns efter tio år är en klassiker rätt och slätt". Vilket alltså inbegrep viss ironi från M:s sida; tillämpar man detta kriterium är ju alla böcker som är någorlunda bra "klassiker".)