Sida 1 av 1

Världens bästa sf-film (ha, ha)

InläggPostat: fre 04 maj 2007, 09:49
av margl
Häromdagen såg jag om för fyrtiosjunde eller femtiotredje gången om världens bästa sf-film (OBS! Ironisk skämtsamhet OBS!) nämligen Flash Gordon från 1980, som inleder den rad av åttiotalsfilmer jag gillar. Jag har tidigare nämnt att jag gillar svartvita filmer, men Flash Gordon är en färgfilm som verkligen har färger till skillnad från många nutida filmer. Den har många färger, starka färger, intensiva färger, sålunda påminner den lite om de tidiga färgfilmer då vissa filmmakare föreföll helt hänförda av tanken på alla färger de kunde få upp på bioduken. Jag är stolt innehavare av "Silver Anniversary Edition", vilket innebär en extra komisk godbit i form av Brian Blesseds mycket, mycket entusiastiska kommentarer. Allt tycks för den gode Blessed vara "fantastic", "marvellous" och "wonderful".
Vanligtvis är jag inte det minsta patriotisk, men när jag ser Max von Sydow som en diabolisk Ming känner jag ett litet sting av nationalstolthet.

Re: Världens bästa sf-film (ha, ha)

InläggPostat: fre 04 maj 2007, 11:24
av jophan
margl skrev:Vanligtvis är jag inte det minsta patriotisk, men när jag ser Max von Sydow som en diabolisk Ming känner jag ett litet sting av nationalstolthet.

Aha, du är också från planeten Mongo!

InläggPostat: fre 04 maj 2007, 15:30
av Fantastix
Ser också fram emot denna nyutgåva av filmen som kommer i juli.
www.thedigitalbits.com

Kan något bli mera camp än Queen och Flash Gordon. Dålig smak när den är som bäst.

Re: Världens bästa sf-film (ha, ha)

InläggPostat: fre 04 maj 2007, 16:50
av margl
jophan skrev:
margl skrev:Vanligtvis är jag inte det minsta patriotisk, men när jag ser Max von Sydow som en diabolisk Ming känner jag ett litet sting av nationalstolthet.

Aha, du är också från planeten Mongo!


En intressant tanke, ett inte helt otroligt koncept.

Re: Världens bästa sf-film (ha, ha)

InläggPostat: tis 15 maj 2007, 01:25
av J-h:n
margl skrev:Vanligtvis är jag inte det minsta patriotisk, men när jag ser Max von Sydow som en diabolisk Ming känner jag ett litet sting av nationalstolthet.


När jag för snart tio år sedan hälsade på Philip K Dicks änka Anne i Point Reyes Station berättade hon att en av hennes favoritfilmer i ungdomen var Ingmar Bergmans Jungfrukällan och undrade om jag kände till skådespelaren som gjort ett så outplånligt intryck på henne. Jo, det gjorde jag ju. Stolt kunde jag upplysa om att han senare fick en framstående internationell karriär. Anne undrade vad han mer gjort för roller, och av någon outgrundlig anledning var det en enda som i det ögonblicket valde att poppa upp i mitt huvud: Kejsar Ming av Mongo. Jag önskar nästan att Anne fått ha sin upplevelse av den bistre bonden Töre i fred.