Contact (spoiler!)

[Sheriffen]

Fram med trumpeterna och fanorna, eller något! Jubel och klang! En science fiction-film från modern tid - 1997 - som a) utnyttjar genrens inneboende möjligheter till idéinnehåll och spekulation och b) bara har ett minium av nödvändiga specialeffekter, smakfullt återhållsamma!

Filmen heter "Contact", är regisserad av Robert Zemeckis och presenterar en alldeles lysande Jodie Foster i en av sitt livs stora roller.

Jaha, vad ska man säga om den här överraskningen? Jag satt genom denna rätt långa film - ungefär två och en halv timme - och kopplade på skepsisen och tänkte på hur jag skulle skjuta sönder den i mitt utlåtande här på forumet. "För snart måste den ju börja bli urkass", tänkte jag. Det blev den inte.

Det här är för all del inte stor filmkonst heller, inte sett i det stora hela. Men det är utmärkt science fiction, just på grund av att här förekommer idédebatt och spekulation och intressanta både vetenskapliga, religiösa, samhälleliga och filosofiska infallsvinklar på vår första kontakt med extremt högtstående, utomjordiska intelligenser.

Jag kör några punkter:

1) Spänningsfältet som hela tiden råder mellan filmens huvudrollsinnehavare och i diskussioner mellan vetenskap och religion är mycket relevant och mycket intressant, och förvånansvärt väl turnerat för att vara i en Hollywoodfilm av modernt snitt. Dessutom uppvisandet av bredden av religiösa människors reaktioner, alltifrån tokfanatiker som spränger Maskinen vid det första försöket att resa till Vega till sansade, eftertänksamma, välutbildade människor som till slut lyckas förena religionen med den stora upptäckten.

2) Det politiska intrigerandet, småsyntheten och bristen på helhetssyn och visioner när presidentens säkerhetsrådgivare i första hand tänker på rikets säkerhet inför denna den största händelsen i mänsklighetens historia. Trovärdigt, tyvärr.

3) Det mycket eleganta sätt på vilket den första kontakten tas. De suggestiva signalerna som symboliserar primtal; utomjordingarnas återsändande av den första TV-utsändningen från jorden, som de uppfattade som ett kontaktförsök men som råkade vara Hitlers invigning av Olympiaden i Tyskland 1936; det faktum att de skickar tredimensionella ritningar till en invecklad farkost som tar sig genom maskhål i rymden.

4) De elegant återhållna, smakfulla specialeffekterna, som varken är större eller fler än att de fyller sin nödvändiga funktion.

5) Jodie Foster, som är intensivt närvarande hela tiden, mycket trovärdig och som med sitt (som man nu slås av) ganska märkliga ansikte även ur den synvinkeln lämpar sig ytterligt väl för den allt mer överjordiskt overkliga känsla som präglar filmens klimax med resan till Vega.

6) Till en början kändes det övermättat sentimentalt att det skulle vara en utomjording i gestalt av hennes sedan länge döde far som möter henne vid framkomsten. I sken av vad som händer sedan är det nog snarare helt rätt tänkt.

7) Här finns ekon av både "2001 - A Space Odyssey" och av "Solaris" (Tarkovskijs original), och även om den här filmen inte når samma enastående höjder som någon av dem så är den en bra bit mycket längre på väg än merparten av all science fiction som gjorts och görs på bioduken.

Kör hårt,
Sheriffen

[tompe]

Jag tyckte filmen var bra men det som var synd som jag märkte då jag läste boken efter att sett filmen var att det de ändrat hade ändrats till det sämre.

[john-henri]

Sent vaknar syndaren.

Citat: "En förnyelse av sf-filmen, som under åttiotalets slut och nittiotalets början avsatt få intressanta filmer, men som nu plötsligt återvände som vuxen berättelseform. ... Robert Zemeckis Kontakt (Contact, 1997, efter Carl Sagans roman med samma titel), en tänkvärd skildring av en kvinnas livslånga sökande efter intelligent liv bortom jorden, som tack vare Jodie Fosters strålande rolrolkning får stort djup och liv." (J-H Holmberg, Filmtema, 2006)
Och det finns fler! Vincenzo Natali: Cube; Alex Proyas: Dark City; Gregory Hoblits: Frequency; Kar Wai Wong: 2046; Michel Gondry: Eternal Sunshine of the Spotless Mind. Till och med som tidigare nämnts här ett par bra sf-filmer från 2006!

John-Henri

[Jesper]

Den är halvdan, med allt för många klyschor och förenklingar för min smak.
När Jodie Foster blev tvungen att förklara för prästen vad Ockhams rakblad går ut på exploderade mitt huvud.

[Skäggmonstret]

Föga imponerande film. Innehållet skulle ha gjort sig bättre i en drapa. Däremot håller jag med om att Dark City är bra, och Eternal Sunshine of the Spotless Mind är lysande. Övriga har jag inte sett.

[Sheriffen]

Den är halvdan, med allt för många klyschor och förenklingar för min smak.
När Jodie Foster blev tvungen att förklara för prästen vad Ockhams rakblad går ut på exploderade mitt huvud.

Fast det gör hon ju inte. Hon förklarar det för publiken. Den förkrossande majoriteten av de som ser filmen har aldrig hört talas om Ockhams rakkniv (som det för övrigt är; rakblad fanns inte på Ockhams tid! :-) ). En av de stora poängerna med den här filmen är att den, till skillnad från nästan alla andra science fiction-filmer, löpande för en diskussion kring filosofiska, religiösa och vetenskapliga spörsmål. Ett och annat måste då förklaras för den del av publiken som inte är specialintresserad.

Kör hårt,
Sheriffen

[Skäggmonstret]

Fast det gör hon ju inte. Hon förklarar det för publiken. Den förkrossande majoriteten av de som ser filmen har aldrig hört talas om Ockhams rakkniv (som det för övrigt är; rakblad fanns inte på Ockhams tid! :-) ). En av de stora poängerna med den här filmen är att den, till skillnad från nästan alla andra science fiction-filmer, löpande för en diskussion kring filosofiska, religiösa och vetenskapliga spörsmål. Ett och annat måste då förklaras för den del av publiken som inte är specialintresserad.

Men om man är specialintresserad finner man filmen ungefär lika djup som en vattenpöl, och det finns inget annat intellektuellt godis (eller actionröj) i påsen att kompensera med. Se Waking Life istället nu, och kommentera den sen.

[tompe]

Omotiverade förklaringar till publiken är ju alltid dåliga. Men jag gilllade Contact men jag brukar gilla de flesta filmer som Jodie Foster är med i så det kan ju ha berott på välgjordhet och bra skådespeleri. Jag tyckte också den filosofiska diskussionen i filmen var ytlig och på vissa ställen feg.

[Jesper]

Fast det gör hon ju inte. Hon förklarar det för publiken. Den förkrossande majoriteten av de som ser filmen har aldrig hört talas om Ockhams rakkniv (som det för övrigt är; rakblad fanns inte på Ockhams tid! :-) ). En av de stora poängerna med den här filmen är att den, till skillnad från nästan alla andra science fiction-filmer, löpande för en diskussion kring filosofiska, religiösa och vetenskapliga spörsmål. Ett och annat måste då förklaras för den del av publiken som inte är specialintresserad.

Som sagt, klyschor och förenklingar. Jag förstår varför dom gjorde det, men det hindrar inte att dom gjorde det på en väldigt klumpigt och orealistiskt sätt. Hade hon behövt förklara för prästen vem Jesus var hade inte min suspension of disbelief försvunnit snabbare.
Sätter man filmen på en sådan nivå att man känner sig nödgad att förklara vad Ockhams rakkniv är så kommer inte den filosofiska diskussionen nå några nämnvärda djup.

Om man vill ha en film med lite mer djup rekommenderas den gamla Tarkovskij-klassikern Stalker. Fantastisk rulle.

[Skäggmonstret]

Om man vill ha en film med lite mer djup rekommenderas den gamla Tarkovskij-klassikern Stalker. Fantastisk rulle.

Tjao. Men seeeeeeg.

[Sheriffen]

Om man vill ha en film med lite mer djup rekommenderas den gamla Tarkovskij-klassikern Stalker. Fantastisk rulle.

Tjao. Men seeeeeeg.

Håller med. En otroligt överskattad tuggummifilm. Se hans mästerverk "Solaris" i stället.

Kör hårt,
Sheriffen

[Jesper]

Håller med. En otroligt överskattad tuggummifilm. Se hans mästerverk "Solaris" i stället.

Solaris är fruktansvärt ojämn. De bra bitarna är fantastiska, men däremellan finns det en massa ganska pinsamma sekvenser. Nej, Stalker är en betydligt mer helgjuten film och resan in i den förbjudna zonen är ren filmmagi.

[Skäggmonstret]

Nej, Stalker är en betydligt mer helgjuten film och resan in i den förbjudna zonen är ren filmmagi.

Jag är lite kluven, men det borde helt klart göras fler filmer av det här slaget. Något för svensk filmindustri att nappa på. Det krävs ju ingen bautabudget.

[Sheriffen]

Fast det gör hon ju inte. Hon förklarar det för publiken. Den förkrossande majoriteten av de som ser filmen har aldrig hört talas om Ockhams rakkniv (som det för övrigt är; rakblad fanns inte på Ockhams tid! :-) ). En av de stora poängerna med den här filmen är att den, till skillnad från nästan alla andra science fiction-filmer, löpande för en diskussion kring filosofiska, religiösa och vetenskapliga spörsmål. Ett och annat måste då förklaras för den del av publiken som inte är specialintresserad.

Men om man är specialintresserad finner man filmen ungefär lika djup som en vattenpöl, och det finns inget annat intellektuellt godis (eller actionröj) i påsen att kompensera med.

En invändning som jag tycker skjuter förbi målet. Om det är djuplodande filosofi man vill ha, bör man läsa och/eller med andra intresserade diskutera djuplodande filosofi. Om man letar efter djuplodande filosofi i vad som inte är en undervisnings- utan en underhållningsfilm är man fel ute - man ställer ett orimligt krav. Science fiction är inte filosofi och science fiction är inte vetenskap. Science fiction är science fiction. Så varför kräva av den att den ska vara något den inte är...?

Science fiction lämpar sig dock väl för idéspekulationer och det ägnar sig den här filmen åt i mycket högre grad än den förkrossande majoriteten *övriga science fiction-filmer* ... vilket alltså är den - OBS! - enda relevanta jämförelsen.

Kör hårt,
Sheriffen

[OsloPC]

Science fiction lämpar sig dock väl för idéspekulationer och det ägnar sig den här filmen åt i mycket högre grad än den förkrossande majoriteten *övriga science fiction-filmer* ... vilket alltså är den - OBS! - enda relevanta jämförelsen.

Kör hårt,
Sheriffen

Her er vi - muligens - inne på noe.

Det er kanskje også derfor jeg -- som har lest veldig mye bok-SF, syntes Matrix-filmene hadde noe av et gjesp over seg, mens endel yngre mediafans her i Oslo hadde mer en "åsså vet man lissom ikke at det er virkeligheten åsså har de kule lærfrakker lissom"-tilnærming... :D

PC