Skådespeleri eller specialeffekter?

Om sf och fantasy i ljud och rörliga bilder

Inläggav Skäggmonstret » ons 29 nov 2006, 13:57

Sheriffen skrev:Det kallas stand-in respektive stunt man, lite beroende på hur krävande jobbet är.


Givetvis. Jag tror nog att mr Special Effects hoppade in där några gånger också, men visst är det ändå häftigt att gubbar över 80 kan spela actionhjältar (ok, actionskurkar) på film?

jophan skrev:Nåja. De där fyrverkerierna som jag är lika ointresserad av som du, bjuder många vad de tycker är storslagen underhållning, och det är inget fel med det. Man måste inte vara ute efter "skådespeleri, infallsvinklar, idéer, dialog, en tänkvärd berättelse, och så vidare". Är man det - och det är jag - så ser man hellre en Mike Leigh än 30 action- och sci fi-äventyr. Bokstavligen.


Men om man, som jag, helst vill ha allt på en gång? Varför kan jag inte få en tänkvärd berättelse med storartade skådespelarinsatser OCH storslagna (nyskapande) specialeffekter (som inte finns där för sin egen skull utan där det motiveras av storyn)? Varför måste jag (nästan) alltid lämna en del av hjärnan hemma?
//Gabriel Nilsson
Skäggmonstret
Fan
 
Inlägg: 165
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 13:05
Ort: Uppsala

Inläggav Sheriffen » tis 05 dec 2006, 11:07

Skäggmonstret skrev:Givetvis. Jag tror nog att mr Special Effects hoppade in där några gånger också, men visst är det ändå häftigt att gubbar över 80 kan spela actionhjältar (ok, actionskurkar) på film?


Jovisst, men då finns det ju andra något ålderstigna herrar som är betydligt häftigare än den styltige Christopher Lee. Många skulle säkert genast komma att tänka på Clint Eastwood, och inte oävet. OK, han gör inte mycket action längre, men även om han inte var 80 när han gjorde en utmärkt film som "Pale Rider" och Dirty Harry-filmen "Sudden Impact" så var han inte 22 heller. Fast Clint Eastwood är en rätt endimensionell skådespelare han också (han är en mycket bättre regissör ("The Bridges of Madison County", "Mystic River", "Million Dollar Baby"), så det självklara valet faller i stället på Sean Connery, som närmar sig 80 och fortfarande gör sina stunts själv. Till skillnad från Christopher Lee. Och du såg inte möjligen Sean Connery i rasande fart hjula in på scenen när han skulle ta emot sitt BAFTA-pris, resa sig upp och på sin tjocka, skotska dialekt säga: "I have to admit, it getsch harrrder and harrrder eacch time!"

Men om man, som jag, helst vill ha allt på en gång? Varför kan jag inte få en tänkvärd berättelse med storartade skådespelarinsatser OCH storslagna (nyskapande) specialeffekter (som inte finns där för sin egen skull utan där det motiveras av storyn)?


"2001 - A Space Odyssey"
"King Kong" (originalet)
"Silent Running"
"Alphaville"
"Forbidden Planet"
"Metropolis"
"Brazil"
"1984" (nyinspelningen)
"Solaris" (originalet)

...och många andra. John-Henri, till exempel, torde kunna fylla på listan.

OK, här kan diskuteras vad som menas med "tänkvärd berättelse", men de här och många andra kan nog med fog kallas både fascinerande och tankeväckande berättelser. Och även om skådespeleriet i dem varierar, så är det ju ingenstans så aphemskt som i exempelvis "Lord of the Rings" eller "Star Wars/Trek"-filmerna. Beroende på inspelningsår varierar förstås också typen av och kvaliteten på specialeffekterna, men fascinerande nog är det ju inte så att exempelvis "Metropolis" vid en jämförelse med flertalet övriga ligger dåligt till ur den synvinkeln.

Kör hårt,
Sheriffen
Senast redigerad av Sheriffen lör 03 nov 2007, 23:42, redigerad totalt 1 gång.
Sheriffen
BNF
 
Inlägg: 4395
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 02:50
Ort: Athen/Stockholm

Inläggav Skäggmonstret » tis 05 dec 2006, 15:18

Sheriffen skrev:"2001 - A Space Odyssey"
"King Kong" (originalet)
"Silent Running"
"Alphaville"
"Forbidden Planet"
"Metropolis"
"Brazil"
"1984" (nyinspelningen)
"Solaris" (originalet)


2001 - fantastisk inledning och mycket bra annars också, men jag önskar verkligen att någon hade "klippt bort alla långa partier där ingenting händer".

Metropolis - ja, men ... inte ser jag den av annat än filmhistoriskt intresse..

Brazil - yay!

Övriga får jag kolla upp vid tillfälle. Tack för tipsen.
//Gabriel Nilsson
Skäggmonstret
Fan
 
Inlägg: 165
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 13:05
Ort: Uppsala

Inläggav Sheriffen » tis 05 dec 2006, 18:01

Skäggmonstret skrev:2001 - fantastisk inledning och mycket bra annars också, men jag önskar verkligen att någon hade "klippt bort alla långa partier där ingenting händer".


Ja. Jo. Just det. Eh... vilka då?

Metropolis - ja, men ... inte ser jag den av annat än filmhistoriskt intresse..


Inte riktigt säker på att jag förstår, för även om berättelsen är alldeles för enkel och närmast barnslig (Fritz Lang gillade den inte själv och tyckte till exempel att slutet var corny) är det en storslagen film på väldigt många andra sätt. Tycker jag, i alla fall. Dessutom har "Metropolis", till skillnad från alla utom ett mycket litet fåtal filmer i historien, givit upphov till ett slags vision som går långt utanpå själva filmen. Som *vision*, som en fantasieggande del av om inte det allmänna så i all fall det bland filmintresserade allmänna medvetandet, är den både arketyp och något långt därutöver. När jag ser om "Metropolis" ser jag alla de fascinerande scener från en delvis anakronistisk, delvis fortfarande ouppnåeligt hisnande framtid som filmen bjuder på... och jag ser alla de visioner som "Metropolis" orsakar i kraft av sin suggestionskraft, allt det den givit upphov till "utöver sig själv".

Har du till exempel aldrig skådat ned i de djupa gaturavinerna mellan de flera hundra våningar höga, stadsstora byggnaderna, ned på den ofantliga stadens botten?

Det får man ju aldrig göra i filmen. Men visst är det fascinerande att blicka ned i dem ändå?

Kör hårt,
Sheriffen
Sheriffen
BNF
 
Inlägg: 4395
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 02:50
Ort: Athen/Stockholm

Inläggav Skäggmonstret » tor 07 dec 2006, 10:28

Sheriffen skrev:Ja. Jo. Just det. Eh... vilka då?


Femton minuter meningslösa och monotona färgfenomen framför en bogglad astronaut till exempel.

Inte riktigt säker på att jag förstår


Jag förstår att den har filmhistoriskt värde, och jag ångrar inte att jag såg den en gång, men de många i och för sig charmiga scenerna utövar inte så stor lockelse på mig att jag skulle se om den igen för nöjes skull.
//Gabriel Nilsson
Skäggmonstret
Fan
 
Inlägg: 165
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 13:05
Ort: Uppsala

Inläggav Sheriffen » lör 03 nov 2007, 23:59

Diskussionen om science fiction-film och specialeffekter i den här tråden får ytterligare belysning av följande citat ur filmspalten "Rymdinvasion à la Hollywood" av redaktören Kjell Ekström i Häpna! nr 1, 1954:

"I Sverige har invasionen av SF-filmer knappast börjat än, och inspelningen av H. G. Wells' roman från 1898, 'Världarnas krig', är den första SF-filmen i den nya given som recensenten har sett. Orson Welles' radioversion av denna Wells-roman bidrog för snart sexton år sedan till att öka intresset för science-fiction genom att ställa till panik i stora delar av Amerika. Det är föga troligt att denna filmversion kan göra science-fiction en lika god tjänst. Snarare är det fara värt att publiken får en felaktig uppfattning om science-fiction. Filmen kan sägas vara representativ för den allra enklaste typen av science-fiction, och den intellektuella stimulans som den moderna science-fiction vill ge och som H. G. Wells' romaner och noveller också ger, utebli helt.

Något väsentligt har alltså gått förlorat genom filmatiseringen, nämligen bokens idéinnehåll. Detta beror nog inte bara på filmproducenternas ovilja att syssla med idéer utan på att filmen är en konstart som har svårt att förmedla idéer. Men det finns också andra svagheter i filmen: skådespelarprestationerna och de ofta överdrivna effekterna har en tendens att slå över i det komiska."

Även om man som jag inte håller med om att idéer inte går att förmedla via film (som Stanley Kubrick sa - allt som kan tänkas kan också filmas), så är det inte svårt att instämma i Kjell Ekströms åsikter om just science fiction-film i allmänhet. Fast det han säger ställer merparten av dagens science fiction-film i ännu kärvare dager, eftersom George Pals filmatisering av "The War of the Worlds" trots att den bytt ut de majestätiska triploiderna mot de flygande tefat som just kommit i ropet vid tiden för filmatiseringen i stort bibehåller idéinnehållet i H. G. Wells roman. Jämförd med 95% av dagens science fiction-filmer är denna häpnadsväckande lyckad ur den synvinkeln, förutom då - förstås - att dåtiens specialeffekter bara sedda mot fond av dåtidens filmkonst i stort kunde tyckas dränka filmens övriga innehåll. Numera, när specialeffektsverkstaden utvecklats dithän att specialeffekterna framstår som horribla cancersvulster på 95% av de science fiction-filmer som görs, känns George Pals "The War of the Worlds" tvärtom som en frisk fläkt av mycket måttfullt använda specialeffekter.

Kör hårt,
Sheriffen
Sheriffen
BNF
 
Inlägg: 4395
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 02:50
Ort: Athen/Stockholm

Re: Inget garage för Jackson

Inläggav Planet Origo » sön 04 nov 2007, 01:57

Sheriffen skrev: därför att de bjuder det som egentligen är *film* - skådespeleri, infallsvinklar, idéer, dialog, en tänkvärd berättelse, och så vidare.


Håper en lurker får si noenting....

Den ovenstående definisjonen låter faktisk som definisjonen på en bok. Film som konsept og kunstform er faktisk mer enn idéer, dialog og berettelser; det er også (og kanskje framfor alt) bilder, rørelser, ljud, farger og teknikk. Sånne saker som bøker ikke kan være.

Uten å 100% bruke bilder, rørelser, ljud, farger og teknikk er en film ikke en 100% fullblods film. Da blir det kanskje en visuell roman, om man eksempelvis ikke bruker ljud, om ni forstår prinsippet.
Planet Origo
 

Re: Inget garage för Jackson

Inläggav Sheriffen » sön 04 nov 2007, 02:09

Planet Origo skrev:
Sheriffen skrev: därför att de bjuder det som egentligen är *film* - skådespeleri, infallsvinklar, idéer, dialog, en tänkvärd berättelse, och så vidare.


Håper en lurker får si noenting....

Den ovenstående definisjonen låter faktisk som definisjonen på en bok. Film som konsept og kunstform er faktisk mer enn idéer, dialog og berettelser; det er også (og kanskje framfor alt) bilder, rørelser, ljud, farger og teknikk. Sånne saker som bøker ikke kan være.

Uten å 100% bruke bilder, rørelser, ljud, farger og teknikk er en film ikke en 100% fullblods film. Da blir det kanskje en visuell roman, om man eksempelvis ikke bruker ljud, om ni forstår prinsippet.


Jovisst. Men är 100% bruk av bilder, rörelser, ljud, färger och teknik detsamma som maximalt bruk av specialeffekter?

Vilket är i själva verket effektivast, Anthony Hopkins känsliga, skiftande ansiktsuttryck i närbilderna i "The Remains of the Day" eller ett exploderande rymdskepp i "Star Wars"?

Anthony Hopkins minspel skulle inte heller gå att göra i bokform, men är inte möjligen den typen av berättande i längden värdefullare än aldrig så omtumlande fyrverkeriexplosioner?

Dessutom är jag inte alldeles övertygad om det där med ljud och färger. Några av historiens främsta filmer heter sådant som "Metropolis", "Pandora's Box" och "Greed". Och även om vi tar med ljud så finns ju enastående mästerverk som "The Third Man", "Touch of Evil", "The Maltese Falcon", "Gilda", och så vidare.

Kör hårt,
Sheriffen
Sheriffen
BNF
 
Inlägg: 4395
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 02:50
Ort: Athen/Stockholm

Re: Inget garage för Jackson

Inläggav Planet Origo » sön 04 nov 2007, 14:29

Sheriffen skrev:Jovisst. Men är 100% bruk av bilder, rörelser, ljud, färger och teknik detsamma som maximalt bruk av specialeffekter?


Ikke om du mener "maksimalt = så mycket som möjligt". Spesialeffekter kan ofte ta over og gjøre historien og skådespeleri mindre prioritert, det er helt sant. Men det er ikke noe negativt per se med spesialeffekter i film, tycker jeg. Som med alle andre ingredienser må det anpasses resultatet, og lagom er ofte best. Med "maksimal bruk" mener jeg "maksimal kvalitet" og da kan ofte spesialeffektene bli usynlige.

Sheriffen skrev:Vilket är i själva verket effektivast, Anthony Hopkins känsliga, skiftande ansiktsuttryck i närbilderna i "The Remains of the Day" eller ett exploderande rymdskepp i "Star Wars"?
Sheriffen skrev:
Av disse to sakene isolert sett, blir det så klart Hopkins som vinner. Men en film er jo ikke bare ansiktsuttrykk og skådespeleri. Til det har man teater.

Sheriffen skrev:Anthony Hopkins minspel skulle inte heller gå att göra i bokform, men är inte möjligen den typen av berättande i längden värdefullare än aldrig så omtumlande fyrverkeriexplosioner?


Ansiktsuttrykk er heller ikke en berettelse og har ingen verdi i seg selv, om det ikke settes inn i en større sammenheng. Fyrverkeri på film har samme krav til kvalitet som ansiktsuttrykk eller alle duktige skådiser som spiller sjuke, handikappede, utlendinger, aliens, norrländske brevbärare eller hva det nå kan være som krever en duktig skådis.

Sheriffen skrev:Dessutom är jag inte alldeles övertygad om det där med ljud och färger. Några av historiens främsta filmer heter sådant som "Metropolis", "Pandora's Box" och "Greed". Och även om vi tar med ljud så finns ju enastående mästerverk som "The Third Man", "Touch of Evil", "The Maltese Falcon", "Gilda", och så vidare.


Nja, men alle disse bruker også mulige virkemidler. I svart/hvitt-filmens tidsalder jobbet man med nyanser av grått/svart/hvitt, skygger, perspektiv, ljus, mørke, sminke, etc - alt som påvirker "fargene" i "fargeløs" film. Frånvaro av ljudspor i filmen er også nånting som regissørene jobbet med, det påvirket historien, teknikken, klippningen, skådespeleri, ja alt som fanns visuelt. Og så hadde man jo bio-orkestrene eller en pianist.
Senast redigerad av Planet Origo sön 04 nov 2007, 19:23, redigerad totalt 1 gång.
Planet Origo
 

Re: Inget garage för Jackson

Inläggav Sheriffen » sön 04 nov 2007, 15:22

Planet Origo skrev:Ikke om du mener "maksimalt = så mycket som möjligt". Spesialeffekter kan ofte ta over og gjøre historien og skådespeleri mindre prioritert, det er helt sant. Men det er ikke noe negativt per se med spesialeffekter i film, tycker jeg. Som med alle andre ingredienser må det anpasses resultatet, og lagom er ofte best. Med "maksimal bruk" mener jeg "maksimal kvalitet" og da kan ofte spesialeffektene bli usynlige.


Precis. Jag har full förståelse för om du inte har läst igenom hela tråden, men det här är precis vad jag säger tidigare i diskussionen. Nästan ordagrant. Med undantag av din som jag tycker mycket träffande formulering att specialeffekterna ska bli osynliga, en formulering jag själv ska börja köra med. (Jag jämför någonstans i diskussionen - antingen här eller i filmtråden i baren - med en tjej som sminkar sig; är hon skicklig ser man inte sminket men det gör henne vackrare, är hon oskicklig har hon bara stora blaffor med färg i ansiktet och blir i värsta fall oattraktiv.)

Jag har heller ingenting emot specialeffekter per se och i själva verket har det aldrig gjorts en enda film utan specialeffekter - vad många ofta glömmer är att även ljussättning, smink, dekor och så vidare är ett slags specialeffekter (om ordet används i vidare bemärkelse), eftersom film är just film och inte möjlig att göra som en ren kopia av verkligheten, ens visuellt.

Men om vi mer specifikt pratar om vad man kallar visual special effects så har effektverkstaden de senaste decennierna - hela grejen exploderade med första Star Wars-filmen och den tekniska utveckling som följde på den - tillåtits vara så dominerande för att pojkarna ska få visa upp vad de har hittat på för leksaker sedan sist att man ibland inte ens haft råd att anlita ordentliga skådespelare och en riktig manusförfattare eller möjlighet att koncentrera sig på intrig, idéinnehåll, vackert foto (!), etc.

Ett av mina favoritexempel, också nämnt i antingen den här tråden eller filmtråden i baren, är Peter Jacksons filmatisering av "Lord of the Rings". Det är alltså ingen tillfällighet att han befolkat filmen med sekunda B-skådespelare - en alldeles för stor del av budgeten gick åt till specialeffekterna. Så exempelvis var Sean Connery ursprungligen påtänkt som Gandalf, men när specialeffekterna budgeterats hade de inte råd med honom.

Detta som ett talande exempel.

Frågan är nu om filmtrilogin blev väldigt mycket bättre av att man petade in ett par, tre extra datoranimerade specialeffekter i stället för att anlita Sean Connery. Jag tror ju inte det, måste jag säga.



Men en film er jo ikke bare ansiktsuttrykk og skådespeleri. Til det har man teater.


Njäe... Varför skulle det på något sätt vara mer förbehållet teatern...? Film är ju strängt taget förevigad teater, och specialeffekter har i alla tider funnits även inom teatern (den som aldrig har hört åskan och sett blixtarna i en uppsättning på Drottningholmsteatern utanför Stockholm har missat en specialeffekt som är autentiskt maffig).

Dessutom är ansiktsuttryck inte något man kan spela med på teatern, för det är bara de första stolsraderna som ser dem. Teaterskådespeleri skiljer sig därvidlag väldigt mycket från filmskådespeleri, där en närbild gör det möjligt att berätta en hel historia i historien genom skiftande ansiktsuttryck à la exempelvis tidigare nämnde Hopkins. Det är omöjligt på teater.

Fast det är klart att jag håller med dig om att film inte bara är ansiktsuttryck och skådespeleri, utan väldigt mycket mer än så. Problemet är ju ett annat, nämligen att Hollywood i så hög grad fått för sig att film är enbart specialeffekter.

Nja, men alle disse bruker også mulige virkemidler. I svart/hvitt-filmens tidsalder jobbet man med nyanser av grått/svart/hvitt, skygger, perspektiv, ljus, mørke, sminke, etc - alt som påvirker "fargene" i "fargeløs" film. Frånvaro av ljudspor i filmen er også nånting som regissørene jobbet med, det påvirket historien, teknikken, klippningen, skådespeleri, ja alt som fanns visuelt. Og så hadde man jo bio-orkestrene eller en pianist.


Jovisst, absolut. Jag ville bara peka på det faktum att film med enastående framgång har gjorts på annat sätt än den görs i dag, att paramtetrarna inte är för evigt allom givna.

Kör hårt,
Sheriffen
Sheriffen
BNF
 
Inlägg: 4395
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 02:50
Ort: Athen/Stockholm

Re: Inget garage för Jackson

Inläggav OsloPC » sön 04 nov 2007, 18:03

Sheriffen skrev:Dessutom är ansiktsuttryck inte något man kan spela med på teatern, för det är bara de första stolsraderna som ser dem. Teaterskådespeleri skiljer sig därvidlag väldigt mycket från filmskådespeleri, där en närbild gör det möjligt att berätta en hel historia i historien genom skiftande ansiktsuttryck à la exempelvis tidigare nämnde Hopkins. Det är omöjligt på teater.


Nja, teaterkikkert er da en mulighet for de som ikke sitter nærmest. Jeg har selv vært på MkhAT i Moskva og leid teaterkikkert, utlevert i en søt, liten tøypose, for noen få rubler.

- P.C.
OsloPC
Letterhack
 
Inlägg: 264
Blev medlem: fre 10 nov 2006, 11:03
Ort: Oslo

Re: Inget garage för Jackson

Inläggav Sheriffen » sön 04 nov 2007, 18:40

OsloPC skrev:
Sheriffen skrev:Dessutom är ansiktsuttryck inte något man kan spela med på teatern, för det är bara de första stolsraderna som ser dem. Teaterskådespeleri skiljer sig därvidlag väldigt mycket från filmskådespeleri, där en närbild gör det möjligt att berätta en hel historia i historien genom skiftande ansiktsuttryck à la exempelvis tidigare nämnde Hopkins. Det är omöjligt på teater.


Nja, teaterkikkert er da en mulighet for de som ikke sitter nærmest. Jeg har selv vært på MkhAT i Moskva og leid teaterkikkert, utlevert i en søt, liten tøypose, for noen få rubler.


Du skämtar, va...?

Om inte, så måste i så fall a) skådespelarnas ansikten hela tiden vara vända ut mot publiken (fniss; snacka om stelt), b) publiken oavbrutet lyckas rikta kikaren rakt på ansiktet på gällande skådespelare i precis rätt ögonblick och c) alla i publiken ha teaterkikare. Plus att man inte ser ett ansikte en femtedel så bra i teaterkikare som i närbild på en bioduk.

Och av dessa och hundra andra skäl ser inte *skådespelarna* saken på det här viset. Så din teaterkikare är poänglös i detta sammanhang, för en teaterskådespelare spelar helt enkelt inte med subtilt minspel utan använder sig av helt andra metoder för att gestalta sin rollfigur.

Så i själva verket blir teaterkikaren i det här sammanhanget ett präktigt hinder, för stirrar man i kikaren på det ansikte skådespelaren ändå inte i väsentlig utsträckning använder sig av missar man väldigt mycket av det kroppsspråk han eller hon i själva verket utnyttjar.

Kör hårt,
Sheriffen
Sheriffen
BNF
 
Inlägg: 4395
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 02:50
Ort: Athen/Stockholm

Re: Inget garage för Jackson

Inläggav Planet Origo » sön 04 nov 2007, 19:48

Sheriffen skrev:Men om vi mer specifikt pratar om vad man kallar visual special effects så har effektverkstaden de senaste decennierna - hela grejen exploderade med första Star Wars-filmen och den tekniska utveckling som följde på den - tillåtits vara så dominerande för att pojkarna ska få visa upp vad de har hittat på för leksaker sedan sist att man ibland inte ens haft råd att anlita ordentliga skådespelare och en riktig manusförfattare eller möjlighet att koncentrera sig på intrig, idéinnehåll, vackert foto (!), etc.


Det kan jo være en fare, men jeg fastholder at film ikke bare skal være idéer, ansiktsuttrykk og vakkert foto :-)

Om det må til endel effekt-filmer som The Matrix og Lord of the Rings for å fortelle historier visuelt som man ikke kunne filme for 20 eller 40 år siden, så gjerne for meg. Man får bare kolla og kolla til man finner det som er bra. Sci-fi og fantasy er jo beroende av effekter om man skal lage film av det, i de fleste fall.

Sheriffen skrev:Ett av mina favoritexempel, också nämnt i antingen den här tråden eller filmtråden i baren, är Peter Jacksons filmatisering av "Lord of the Rings". Det är alltså ingen tillfällighet att han befolkat filmen med sekunda B-skådespelare - en alldeles för stor del av budgeten gick åt till specialeffekterna. Så exempelvis var Sean Connery ursprungligen påtänkt som Gandalf, men när specialeffekterna budgeterats hade de inte råd med honom.



Det er dessuten bedre at man har litt ukjente skådiser i sånne filmer, da har man mindre mental bagasje om hur karakterene kommer til å agere. Det er alment kjent at Ringentrilogien trolig ikke kunne filmes før teknologien kom ca år 2000. Det er ikke enbart for kunstens skyld at Bakshi gjorde 70-talls versjonen i tegnet form.

Sheriffen skrev:Frågan är nu om filmtrilogin blev väldigt mycket bättre av att man petade in ett par, tre extra datoranimerade specialeffekter i stället för att anlita Sean Connery. Jag tror ju inte det, måste jag säga.


Hm, Connery er jo ikke kjent for å være en stor skådespelare.....

Sheriffen skrev:Njäe... Varför skulle det på något sätt vara mer förbehållet teatern...?


Det var ikke det jeg mente. Jeg mente at film som medium er mer enn ansiktsuttrykk. Ansiktsuttrykk og patos, og kanskje intriger også fordi teater har et annet tempo oftest, ligger på teatrets nivå rent teknisk. Altså, film kan ikke begrense seg til virkemidler som tilhører et teknisk annet medium, som teater er, da blir det bare teater på videoband, liksom. Sven Wollter som leser nån klassiker av Strindberg er ikke "film" bare fordi han filmes.

Sheriffen skrev: berätta en hel historia i historien genom skiftande ansiktsuttryck à la exempelvis tidigare nämnde Hopkins. Det är omöjligt på teater.


Der bruker man overdrevet kroppsspråk istället :-)
Planet Origo
 

Re: Inget garage för Jackson

Inläggav Sheriffen » sön 04 nov 2007, 20:20

Planet Origo skrev:Det kan jo være en fare, men jeg fastholder at film ikke bare skal være idéer, ansiktsuttrykk og vakkert foto :-)


Förvisso. Men filmer som *saknar* bärande idé och intrig, allra minst kompetent skådespeleri (ansiktsuttryck, om du så vill), bra foto etc. är ju inte heller "kompletta" filmer. Att bara köra på special visual effects i två timmar gör ingen film. Det krävs mer än så, precis som det inte duger att i en bok bara skriva ka-boom, ka-boom, ka-boom sida upp och sida ned. Ka-boomen behöver brytas av med intrig, tema, personteckningar, miljö, osv. I boken såväl som i filmen, om än de framställs på helt olika - och inkommensurabla - sätt i de olika medierna.

Om det må til endel effekt-filmer som The Matrix og Lord of the Rings for å fortelle historier visuelt som man ikke kunne filme for 20 eller 40 år siden, så gjerne for meg. Man får bare kolla og kolla til man finner det som er bra. Sci-fi og fantasy er jo beroende av effekter om man skal lage film av det, i de fleste fall.


Här kan jag nog inte hålla med. "Lord of the Rings" anser jag skulle ha kunnat filmatiseras redan när den utgavs i bokform och för den delen ännu tidigare, om den funnits då. Kolla exempelvis Fritz Langs "Niebelungen" från tidiga tjugotalet. Man gjorde bara specialeffekterna på ett annat sätt (som ibland var trovärdigare än de klumpiga, endimensionella (de saknar djup) datoranimeringarna i "Lord of the Rings").

Det er dessuten bedre at man har litt ukjente skådiser i sånne filmer, da har man mindre mental bagasje om hur karakterene kommer til å agere.


Det här tycker jag var ett besynnerligt påstående.

Gäller det all film?

Och om inte, varför inte?

Och betyder det i så fall att skådespelare som Bette Davis, Jack Nicholson, Meryl Streep, Cary Grant, Katharine Hepburn, Anthony Hopkins, et. al., bara borde ha tillåtits göra ett par filmer var?

Hm.

Hm, Connery er jo ikke kjent for å være en stor skådespelare.....


Jag kopplar inte om du skämtar eller inte. Man behöver inte tycka att Connery är en stor skådespelare, men man måste min själ vara blind för att inte tycka det efter filmer som "The Name of the Rose", "The Man Who Would Be King", "The Untouchables", "Marnie", "The Hill", "The Offence", och så vidare, och, ja, naturligtvis, även filmer som "From Russia With Love" och "You Only Live Twice" och "Never Say Never Again", där han är den ende som lyckats ge något slags mångsidighet och därmed trovärdighet till den endimensionella kartongfiguren James Bond.

Att han inte skulle anses vara en stor skådespelare stämmer faktiskt inte, dock. Den uppfattningen om honom hyser inte bara flertalet filmtittare och cineaster, utan även branschfolk.

Det var ikke det jeg mente. Jeg mente at film som medium er mer enn ansiktsuttrykk. Ansiktsuttrykk og patos, og kanskje intriger også fordi teater har et annet tempo oftest, ligger på teatrets nivå rent teknisk.


Den ringa vikt du fäster vid tema och intrig i film förbluffar mig. Den enda rimliga förklaring jag kommer på är att du inte kan ha sett så mycket mer än några hundra filmer. Men där kan jag förstås ha fel. Fast gör som jag och testa med att se över tiotusen, så lär du märka att man senast någonstans halvvägs tröttnar outsägligt på filmer som faktiskt inte handlar om någonting (typ actionfilmer med Schwarzenegger, Star Wars, osv.).

Der bruker man overdrevet kroppsspråk istället :-)


Jag vet. Smileyn är onödig, för du har helt rätt.

Kör hårt,
Sheriffen
Senast redigerad av Sheriffen sön 04 nov 2007, 21:07, redigerad totalt 1 gång.
Sheriffen
BNF
 
Inlägg: 4395
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 02:50
Ort: Athen/Stockholm

Re: Inget garage för Jackson

Inläggav OsloPC » sön 04 nov 2007, 20:48

Sheriffen skrev:
OsloPC skrev:
Du skämtar, va...?

Om inte, så måste i så fall a) skådespelarnas ansikten hela tiden vara vända ut mot publiken (fniss; snacka om stelt), b) publiken oavbrutet lyckas rikta kikaren rakt på ansiktet på gällande skådespelare i precis rätt ögonblick och c) alla i publiken ha teaterkikare. Plus att man inte ser ett ansikte en femtedel så bra i teaterkikare som i närbild på en bioduk.


Jeg tror kanskje det er en av disse diskusjonene der man har endt opp med å diskutere hvert sitt tema. Jeg er helt enig i at skuespillernes ansikter kan være ha en helt annen bruk i film enn på teater, derimot vil jeg nok reservere meg mot at det aldri skulle være interessant å se en teaterskuespillers ansikt. Dessuten finnes det scener og scener også, jeg så en oppsetning av Ibsens John Gabriel Borkman på den minste scenen på Nationalteateret her i Oslo, og jeg kan forsikre meg om at jeg så samtliges fjes ganske så godt...

MHV
P.C.
OsloPC
Letterhack
 
Inlägg: 264
Blev medlem: fre 10 nov 2006, 11:03
Ort: Oslo

FöregåendeNästa

Återgå till Film, tv och radio

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare

cron