2001 - en rymdodyssé

[tompe]

Jag förstår att den har filmhistoriskt värde, och jag ångrar inte att jag såg den en gång, men de många i och för sig charmiga scenerna utövar inte så stor lockelse på mig att jag skulle se om den igen för nöjes skull.

Jag kommer heller inte se om 2001 för nöjes skull. När jag såg den hade jag inte läst boken eller läst något synopsis så jag tyckte filmen var kass då den slutade i en stor obegriplighet. Tycker fortfarande det är en överskattad film.

[Sheriffen]

Jag förstår att den har filmhistoriskt värde, och jag ångrar inte att jag såg den en gång, men de många i och för sig charmiga scenerna utövar inte så stor lockelse på mig att jag skulle se om den igen för nöjes skull.

Jag kommer heller inte se om 2001 för nöjes skull. När jag såg den hade jag inte läst boken eller läst något synopsis så jag tyckte filmen var kass då den slutade i en stor obegriplighet. Tycker fortfarande det är en överskattad film.

Det här har jag aldrig förstått. Att folk tycker att "2001 - A Space Odyssey" är obegriplig, alltså. Jag har aldrig läst boken och jag har aldrig läst något synopsis, men redan första gången jag såg filmen - när jag var sexton år - förstod jag vad den handlade om. Förstås. Eftersom...

...handlingen är spikrakt enkel. Enklare än i "Star Wars", till exempel.

Först lär utomjordingarna via monoliterna upp primaterna så att de lär sig använda verktyg och utvecklas till människor. Stadium ett.

När människan blivit tillräckligt tekniskt utvecklad för att hitta monoliten på månen, är hon också tillräckligt tekniskt utvecklad för att kunna skicka ett rymdskepp mot Jupiter för att undersöka vad som händer vid destinationen för den signal som monoliten på månen sänder ut. Stadium två.

I omloppsbana runt Jupiter förs astronaut Bowman - dessutom i en suggestivt talande sekvens, där han åldras och gång på gång träffar sig själv som äldre - upp till stadium tre och blir slutligen den jättelika babyn, ett universums barn. Utomjordingarna har fullbordat människans utveckling.

Så, vad är obegripligt?

Kör hårt,
Sheriffen

[tompe]

I omloppsbana runt Jupiter förs astronaut Bowman - dessutom i en suggestivt talande sekvens, där han åldras och gång på gång träffar sig själv som äldre - upp till stadium tre och blir slutligen den jättelika babyn, ett universums barn. Utomjordingarna har fullbordat människans utveckling.

Blir ha bokstavligt en jättelik baby eller var det en metafor? Vad är "universums barn"? Vad var syftet med att utsätta honom för det han utsattes för? Vad var syftet att visa det för tittarna? Vad är det för utveckling som har fullbordats? Känner man inte till slutmålet kan man ju inte tolka det som en fullbordning heller. Vad är motivet till att utveckla människan? Osv.

[tompe]

Eller som Ebert skriver:

The film did not provide the clear narrative and easy entertainment cues the audience expected. The closing sequences, with the astronaut inexplicably finding himself in a bedroom somewhere beyond Jupiter, were baffling. The overnight Hollywood judgment was that Kubrick had become derailed, that in his obsession with effects and set pieces, he had failed to make a movie.

What he had actually done was make a philosophical statement about man's place in the universe, using images as those before him had used words, music or prayer. And he had made it in a way that invited us to contemplate it -- not to experience it vicariously as entertainment, as we might in a good conventional science-fiction film, but to stand outside it as a philosopher might, and think about it.

Om jag vetat om att det var en filosofi-film innan jag såg den skulle jag nog inte blivit så irriterad på filmen. Jag läser filosofi och skönlitteratu radikalt annorlunda och om man ska byta till filosofimode för en film bör man veta om detta innan man ser filmen.

[Sheriffen]

I omloppsbana runt Jupiter förs astronaut Bowman - dessutom i en suggestivt talande sekvens, där han åldras och gång på gång träffar sig själv som äldre - upp till stadium tre och blir slutligen den jättelika babyn, ett universums barn. Utomjordingarna har fullbordat människans utveckling.

Blir ha bokstavligt en jättelik baby eller var det en metafor? Vad är "universums barn"? Vad var syftet med att utsätta honom för det han utsattes för? Vad var syftet att visa det för tittarna? Vad är det för utveckling som har fullbordats? Känner man inte till slutmålet kan man ju inte tolka det som en fullbordning heller. Vad är motivet till att utveckla människan? Osv.

Fast vänta ett tag nu. Ja, Bowman blir bokstavligt den jättelika babyn och det är det tredje utvecklingsstadiet. Men poängen är ju att vi, du och jag och alla tittare, tillhör det andra. Att vi ska förväntas ens förstå syftet och motivationen och så vidare hos vare sig det tredje utvecklingsstadiet eller de oss ofantligt överlägsna utomjordingarna är att begära för mycket. *Poängen* är ju att jättebabyn är oss ännu mycket mer överlägsen än vi är de primater som filmen handlar om i inledningen. Vi har ännu mindre förutsättningar att förstå Bowman och utomjordingarna än primaterna skulle ha haft att förstå oss. Att då försöka förklara för oss vore ju ganska besynnerligt.

Kör hårt,
Sheriffen

[tompe]

Fast vänta ett tag nu. Ja, Bowman blir bokstavligt den jättelika babyn och det är det tredje utvecklingsstadiet. Men poängen är ju att vi, du och jag och alla tittare, tillhör det andra. Att vi ska förväntas ens förstå syftet och motivationen och så vidare hos vare sig det tredje utvecklingsstadiet eller de oss ofantligt överlägsna utomjordingarna är att begära för mycket. *Poängen* är ju att jättebabyn är oss ännu mycket mer överlägsen än vi är de primater som filmen handlar om i inledningen. Vi har ännu mindre förutsättningar att förstå Bowman och utomjordingarna än primaterna skulle ha haft att förstå oss. Att då försöka förklara för oss vore ju ganska besynnerligt.

Vad jag minns är Bowman med i nästa film och är då ingen jättebaby så jag varför ska man tolka babyn bokstavligt?

Fast om man inte begriper lite om vad som ligger bakom finner jag ingen anledning alls att tro på teorin att han gick till nästa stadium. Jag kan hitta på andra tolkningar som stämmer med det som visades. Allt var en dröm stämmer såklart. Eller det som händer i slutet är Bowmans hallucinationer medan han dör. Osv.

[Sheriffen]

Vad jag minns är Bowman med i nästa film och är då ingen jättebaby så jag varför ska man tolka babyn bokstavligt?

Uppföljarna saknar betydelse i sammanhanget. De var inte planerade när Stanley Kubrick gjorde "2001 - A Space Odyssey" och den filmen är en helhet i sig. Uppföljarna borde, som så ofta annars, aldrig ha gjorts och Kubrick och Clarke visste inte att de skulle göras när de tillverkade den första filmen. Historien som skulle berättas i den första filmen är berättad i och med den första filmen.

Fast om man inte begriper lite om vad som ligger bakom finner jag ingen anledning alls att tro på teorin att han gick till nästa stadium. Jag kan hitta på andra tolkningar som stämmer med det som visades. Allt var en dröm stämmer såklart. Eller det som händer i slutet är Bowmans hallucinationer medan han dör. Osv.

Fast man kan ju tolka vilka filmer som helst på olika sätt. Ett bra krav på tolkningen kan ju vara att den är rimlig. Givet vad "2001 - A Space Odyssey" handlar om är en tolkning som går ut på drömmar och hallucinationer uppriktigt sagt ganska besynnerlig. Vad skulle poängen med filmen vara då?

Att en film slutar i en gåta behöver sannerligen inte vara någon brist. Tänk på Peter Weirs "Picnic at Hanging Rock", till exempel. Den skulle ju ha varit tämligen meningslös om man fick veta vad som hänt Miranda och de övriga uppe på klippan.

Jag tycker att ungefär detsamma gäller "2001 - A Space Odyssey".

Ibland är det en fördel att bara få veta att, och inte hur och varför.

Kör hårt,
Sheriffen

[tompe]

Fast man kan ju tolka vilka filmer som helst på olika sätt. Ett bra krav på tolkningen kan ju vara att den är rimlig. Givet vad "2001 - A Space Odyssey" handlar om är en tolkning som går ut på drömmar och hallucinationer uppriktigt sagt ganska besynnerlig. Vad skulle poängen med filmen vara då?

Att en film slutar i en gåta behöver sannerligen inte vara någon brist. Tänk på Peter Weirs "Picnic at Hanging Rock", till exempel. Den skulle ju ha varit tämligen meningslös om man fick veta vad som hänt Miranda och de övriga uppe på klippan.

Jag tycker att ungefär detsamma gäller "2001 - A Space Odyssey".

Ibland är det en fördel att bara få veta att, och inte hur och varför.

Du kanske inte med handling menade vad som hände. Men det var du som sa att handlingen var lätt att begripa, den var spikrakt enkel eller nåt. Det var det påståendet jag invände mot.

Sedan inser jag inte varför poängen med filmen (vilken du nu syftar på) blir annorlunda om man tolkar det som att Bowman dör vid Jupiter och hallucinerar medan han dör. Om poängen var människans plats i universum så tycker jag den tolkningen av det som händer inte alls ändrar poängen.

Jag har alltid trott att 2001-boken innehåller en del av de saker man fick reda på i 2010. Stämmer inte det?

[Sheriffen]

Du kanske inte med handling menade vad som hände. Men det var du som sa att handlingen var lätt att begripa, den var spikrakt enkel eller nåt. Det var det påståendet jag invände mot.

Fast det vidhåller jag nog. Alltså, själva händelseförloppet är lätt att begripa. Attet. Att något händer. Däremot är det öppet för spekulation om hur och varför det händer.

Sedan inser jag inte varför poängen med filmen (vilken du nu syftar på) blir annorlunda om man tolkar det som att Bowman dör vid Jupiter och hallucinerar medan han dör. Om poängen var människans plats i universum så tycker jag den tolkningen av det som händer inte alls ändrar poängen.

Här har vi bara helt olika åsikter, i så fall. En dröm eller hallucinationer när han dör tycker jag vore väldigt platt fall efter detta mäktiga epos om människans utveckling.

Jag har alltid trott att 2001-boken innehåller en del av de saker man fick reda på i 2010. Stämmer inte det?

Ingen aning. Jag har inte läst den. Däremot läste jag i "The Lost Worlds of 2001" att Clarke när han skrev den uppföljande boken baserade sig på filmen snarare än på sin roman, vilket tyder på att romanens storyline inte är identisk med filmens.

Kör hårt,
Sheriffen

[Johan]

Nu var det ett tag sedan jag såg filmen eller läste boken, men om jag inte minns helt fel så var det väl sådant som man med lite god vilja skulle kunna se i filmen men som var förbaskat svårt att förstå utan boken. Men jag kan missminna mig, som sagt.

[Livgivare]

Så boken är bättre än filmen? Jag har lånat boken på biblioteket och är livrädd för att den skall vara exakt som filmen, som jag tyckte var lite för intetsägande...hoppas att boken är hundra gånger bättre...

[Sheriffen]

Så boken är bättre än filmen? Jag har lånat boken på biblioteket och är livrädd för att den skall vara exakt som filmen, som jag tyckte var lite för intetsägande...hoppas att boken är hundra gånger bättre...

Fast Livgivare, hur avgör du om boken är bättre än filmen? Är skådespelarinsatserna i boken då bättre än de i filmen? Eller är filmens stilistik sämre än bokens?

Det här är faktiskt ingen spydig fråga, utan jag menar allvar. Som du kan se någon annanstans i någon tråd på forumet. Jag tycker helt enkelt inte att det går att jämföra sidor med tryckt text med rörliga bilder med levande människor - helt olika saker, även när de bygger på varandra (eller, som i det här fallet, skapades parallellt). Det blir som att jämföra apelsiner med asfalt. Vilket är bäst, liksom?

Fast som "2001 - A Space Odyssey" i mitt tycke är den kanske yppersta av alla science fiction-filmer (jag har inte läst romanen), så vore det intressant att få veta varför du tyckte att den var intetsägande. Själv tycker jag att intrigen och idéinnehållet är lysande. Som du kan se tidigare i tråden.

Kör hårt,
Sheriffen

[Livgivare]

Den var så tyst och långsam i tempot...kanske är det bara jag som drabbats av MTV-syndromet...haha

[centerwall]

Boken håller definitivt ett högre tempo än filmen!

Det var ett tag sedan jag såg filmen (dags att se om den med andra ord!) men jag minns den som en vacker och intressant film.