Sida 1 av 1

Röster om fandom

InläggPostat: ons 03 nov 2010, 22:47
av Rymd-Olov
Nyligen läste jag Mina ögon!! Mina ögon!!! av Pontus Lundkvist, ett gammalt punkzine som utvecklades till ett sk personalzine och senare samlades i en bokutgåva. I ett av numren recenserar Lundkvist Seriechock, ett utmärkt fanzine om främst alternativserier. Han skriver att Seriechock inte "är något att rekommendera för den som inte vill tillägna sig specialkunskaper som på sikt kan betyda en frälsning från de bojor som rationellt tänkande och ett fungerande socialt liv kan lägga på en människa". Han tycker alltså, och med rätta, må jag säga, att zinet ifråga är minst sagt nördigt. Sen fortsätter han: "Det behöver knappast inskärpas att det sk seriefandom befolkas till betydande del av om inte galningar så åtminstone fullfjädrade kufar, kanske i större utsträckning än något annat fandom i Sverige (undantaget sf-fandom förstås, men det om något känns överflödigt att ens säga)."

Så nu vet ni. ;-)

Re: Röster om fandom

InläggPostat: ons 03 nov 2010, 23:17
av J-h:n
David Nessle, som har riklig erfarenhet av båda, brukar i alla fall säga att han alltid funnit sf-fans vara betydligt roligare att umgås med än seriefans. Inte för att det säger så mycket om själva kufaktigheten.

Re: Röster om fandom

InläggPostat: ons 03 nov 2010, 23:28
av Rymd-Olov
Det beror nog på vilken del av seriefandom det är fråga om, också. Jag kan tänka mig att det är viss skillnad mellan att gå på årsmöte med Seriefrämjandet och att hänga med tokarna i Seriechock-possen. Men att sf-fans är trevliga att umgås med är naturligtvis helt sant!

Re: Röster om fandom

InläggPostat: tor 04 nov 2010, 00:21
av Sheriffen
Sedan tror jag ju med förlov sagt att det gäller för ganska många - men långt ifrån alla - människor som söker sig till speciella intressegrupperingar av det här slaget att de ofta har ett inte helt fungerande socialt liv i vardagen, men finner så att säga likasinnade bland dem som delar deras brinnande intresse för ditten eller datten. Det i sig är inte särskilt märkligt och knappt ens anmärkningsvärt. Bland annat kan ju ett brinnande men ovanligt intresse vara en tillräcklig faktor för att i någon mån avskärma en människa från det vardagliga umgänget.

Alltså, en trettonårig tjej som är hästtokig får snabbt många vänner bland klassens övriga tjejer. Men en trettonårig tjej som är science fiction-tokig har svårare att få vänner som delar hennes intresse och det är klart att hon ses som lite konstig som bara babblar om robotar och rymdskepp hela tiden.

Men är det strängt taget särskilt mycket konstigare att babbla om robotar och rymdskepp än att babbla om ryktning och sadlar?

Den enda skillnaden är att gänget som babblar om ryktning och sadlar är många fler och därför normgivande och därför definitionsmässigt normala.

Kör hårt,
Sheriffen