av Lasyd » sön 06 nov 2011, 20:01
Om det beror på allmän konflikträdsla vet jag inte, men jag håller faktiskt med alla som yttrat sig! Gillar å ena sidan inte när någon försöker pracka på mig böcker, läser det jag vill oavsett om det anses bra eller dåligt osv, men samtidigt känner jag definitivt en stor lust att dela med mig av litteraturupplevelser till andra. När jag var liten försökte jag läsa de i mitt tycket bästa snuttarna ur olika böcker högt för min tålmodiga, men inte alltid helt begeistrade, mamma, och numera kommer jag ibland intofflandes till min likaledes tålmodiga hustru med i mitt tycke jätteroliga citat. Och det händer också att jag själv lockas att läsa något "tips" om det låter tillräckligt frestande. Ibland är andras entusiasm helt klart smittande i sig! Ett exempel är Frans G. Bengtssons essayer om böcker och författare han tyckte speciellt mycket om . De har fått mig att läsa både Plutarchos och, så snart jag får tid, den medeltida krönikören Jean Froissart. Hur kan man låta bli att få lust att läsa om någon som i boken Silversköldarna beskrivs på detta sätt: "... eftervärlden kommer i Froissart att se den älskvärdaste av domherrar, den ypperste av krönikörer och en personlighet som ... på ett särskilt sätt lyser upp sitt århundrade ...". Överhuvud taget kan gemensamma litteraturupplevelser vara en utmärkt källa till samhörighet, tycker jag. Att det sedan finns många andra sådana källor gör inte saken sämre.